De Grönas Europaprogram

De Grönas Europaprogram – Godkänt vid partidelegationens möte 3.10.2021

Inledning

Ett demokratiserat EU

Klimatlösningarnas Europa

Ett miljöhållbart Europa

Rättigheternas Europa

Europas ekonomi, välstånd och kompetens

Globalt, hållbart och rättvist samarbete

Slutord: Ett kriståligt och säkert EU som lär sig av sina misstag

Inledning

I dagens värld med dess växande ömsesidiga beroenden bryr sig inte säkerhetshoten om nationella gränser. Det har vi fått se både under den ekonomikris som började år 2008 samt under 2020-talets coronapandemi.

Instabiliteten syns även i vår ömtåliga miljö och i hanteringen av klimatkrisen. Som EU-medborgare måste finländarna kunna påverka, reglera och demokratiskt besluta om saker som påverkar våra liv. Vi behöver en mer täckande och starkare förmåga att påverka vår omvärld i enlighet med rättsstatsprincipen. Europeiska unionen svarar på detta behov och är vårt bästa samarbetsverktyg för ökad säkerhet och ökat välstånd samt för att bekämpa hot.

Vare sig utmaningen är att utveckla demokratin, att bekämpa klimatkrisen, miljöförstörelsen eller arternas utdöende, eller att tygla de globala marknadskrafterna, är EU den plats där vi direkt kan påverka, inom vilken vi agerar och som har effektiva medel till sitt förfogande.

De Gröna är ett EU-vänligt parti som ser det gemensamma projektets möjligheter och utmaningar. Vi vill reparera EU:s demokratiska underskott, göra beslutsfattandet mer förståeligt och tillgängligt för människor. Vi måste också säkra att EU även i fortsättningen är en hamn för frihet och demokrati som är öppet för nya människor och idéer.

De Gröna anser att byggandet av en allt tätare union inte berövar lokala eller regionala beslutsfattare makten. Däremot skapar enigheten ny makt och nya möjligheter att påverka särskilt för små medlemsstater. En inre marknad med 445 miljoner invånare, en gemensam utrikespolitik och en allt enhetligare politisk struktur ger skydd, förutsägbarhet och möjligheter både för individen och för hela gemenskapen.

För att denna maktutövning ska vara ansvarsfull, demokratisk och i medborgarnas händer behöver vi förnyelser i beslutsfattandet. Vi förhåller oss positivt till en Europeisk union som förtätas i riktning mot en förbundsstat, så länge som den förbundsstat som utvecklas är mer demokratisk, rättvis, klimat, miljö- och djurvänlig samt bär sitt internationella ansvar.

De Gröna stöder en stärkt federalism, så länge modellen skyddar människo- och djurrättigheter, främjar bildning och hållbar utveckling samt blickar mot framtiden. Vi kan inte säga om det i framtiden sker ett lika stort kliv mot en förbundsstat eller om utvecklingen av Europeiska unionen hankar sig fram från kris till kris, men vi är redo att delta i att bygga framtiden. Att öppna och omförhandla fördragen är inte ett egenvärde, men det är nödvändigt för att utveckla unionen. Federalismen i sig garanterar inte ett gott slutresultat, men den nuvarande strukturen med nationalstater måste ändras för att unionen ska kunna infria sina löften till sina medborgare.

Följande århundrade definieras av extremhögerns och andra antidemokratiska extremiströrelsers framfart, den växande digitaliseringen, ekonomins lösgörande från demokratisk administration och miljökatastrofer. Vi är en del av det europeiska medborgarsamhället som är redo att kräva demokrati, jämlikhet, likabehandling och rättvisa över gränserna. Som medborgare, människor och gröna håller vi fast vid ansvaret för att handla rätt och beslutsamt oavsett EU och nationalstaterna.

De Grönas Europaprogram är vår vision för ett gemensamt Europa och Europeiska unionens framtid. Det är en vision för hur EU kan lösa klimatkrisen och natursvinnet, öka demokratin, likabehandlingen och jämlikheten samt bygga en rättvis ekonomi. Samtidigt är det ett program för hur Europeiska unionen bör utvecklas för att på allvar möta de mål som ställts för unionen och som vi kommer att ställa för den i framtiden.

Vi behöver ett starkt EU i världspolitiken. EU måste fortsätta vara den kraft som främjar demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling, utan att glömma djurens välbefinnande. Unionen bör inte bara godkänna invanda handlingssätt som dikterats av andra, utan även definiera normerna för världspolitiken och världshandeln. Europeiska unionen grundades som ett fredsprojekt och vi jobbar för att bibehålla unionen som ett sådant.

Programmet omfattar sju stora teman, som vi gröna vill påverka via Europeiska unionen och som bildar ödesfrågor för vår gemensamma europeiska framtid. Det gröna Europa och Europeiska unionen är naturens och människans gemenskap, där frihet, jämlikhet och välstånd blomstrar och som deltar i att påverka gentemot den globala gemenskapen.

Europa existerar även utanför EU. EES-områdets länder måste integreras starkt på den gemensamma marknaden, Europarådets medlemsländer måste engageras i långsiktig utveckling av mänskliga och medborgerliga rättigheter och vi måste värna om demokrati, bildning och Europas andliga arv över statsgränserna. EU är en central aktör, men De Gröna och Finland måste vara aktiva på alla Europas arenor.

Ett demokratiserat EU

Hör EU sina medborgare? Vem utövar egentligen makten i unionen? I festtalen är beslutsfattandet öppet och transparent, men det är fortfarande en lång väg till att dessa principer förverkligas.

Grundtanken bakom det europeiska samarbetet är att det leder till bättre slutresultat än respektive medlemsland kan nå på egen hand. Tillsammans kan EU svara på världens stora utmaningar och skapa gemensamt gott. Tillsammans upprätthåller EU-länderna fyra friheter som finns inskrivna i fördragen, enligt vilka människor, produkter, kapital och tjänster rör sig fritt inom unionen.

För beslutsfattandet har man skapat strukturer där det är meningen att både medborgarna och medlemsländerna ska få sin röst hörd. I ministerrådet utövas beslutanderätten av medlemsländernas ministrar, i Europarådet av statsministrarna och presidenterna. Kommissionen gör lagförslag och i parlamentet röstar folkvalda representanter. I Europeiska regionkommittén påverkar städernas, kommunernas och delstaternas beslutsfattare. Beslutsfattandet är invecklat och det är ofta svårt att säga vilken aktör som sist och slutligen utövar makten. Enligt många får inte medborgarna sin röst hörd i EU-systemets maskineri.

EU-organens demokrati bör stärkas

Vi måste stärka det verkliga folkväldet i unionen. Vi måste stärka det folkvalda Europaparlamentets roll och öka transparensen och öppenheten i förhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Vi måste kunna påverka kommissionens ledning via valet. Kvinnornas, minoriteternas och de ungas röst bör höras starkare i EU:s beslutsfattande.

Man har försökt göra EU:s beslutsfattande mer förståeligt genom kommunikation, men den når ofta inte medborgarna. Vi bör öka transparensen och öppenheten i alla EU-organ. Parlamentets verksamhet är relativt öppen, men kommissionens processer och speciellt rådets verksamhet förblir ofta osynlig.

Det finns ett ofrånkomligt behov av reformer. I debatten om EU:s framtid lyfter man ofta fram förbundsstatens utveckling, men kan sällan definiera vad det innebär i praktiken. Förbundsstaten kan innebära exempelvis att Finland vore en delstat och riksdagen dess regionparlament. Kommissionen skulle fungera som en regering, som måste åtnjuta Europaparlamentets förtroende, och ministerrådet skulle bilda parlamentets överhus. En specifik form av administrativa strukturer är dock inte ett mål i sig, utan ett verktyg i riktning mot en mer fungerande union. Det viktiga är inte ifall utvecklingen beskrivs som en förbundsstat eller som en demokratisering, utan att EU i fortsättningen kan åtnjuta medborgarnas förtroende och agera för att lösa gemensamma utmaningar.

I alla frågor ger inte övergången till EU-nivå mervärde. Därför är det viktigt att fortfarande upprätthålla närhetsprincipen, som säger att besluten bör göras så nära medborgaren som möjligt. I lokala frågor bör vi fortfarande kunna fatta lokala beslut, men exempelvis att följa de mänskliga rättigheterna, skapa gränsöverskridande trafiklösningar eller klimatmål är nyttigare att besluta om tillsammans med alla andra. Närhetsprincipen gör det möjligt att intensifiera det regionala beslutsfattandet på områden med ett tätt samarbete över nationalstaternas gränser. I Tornedalen som hör till Finland och Sverige är det möjligt att intensifiera samarbetet mellan staterna trots att det traditionellt förminskats av statsgränsen. Genom att följa närhetsprincipen kan vi även stärka Sametingets ställning i Lappland.

Vi måste skapa ett europeiskt politiskt rum

I en flerspråkig union är det svårt att föra en gemensam politisk diskussion och den är speciellt svår att föra mellan medborgarna, inte bara i Bryssel. Konferensen om Europas framtid är ett lovande experiment, vars framgång kräver att medborgarna på allvar får sin röst hörd och att resultaten även omsätts i praktiken. Om man lyckas göra processen till en meningsfull modell för medborgardeltagande kan den användas även i framtida medborgarforum och höranden.

Europaparlamentets medlemmar representerar alla EU-medborgare och beslutar om lagstiftning, men dagens valsystem möjliggör inte en genuint europeisk debatt. Valet består av 27 separata nationella val och kampanjerna fokuserar på ärenden på nationell nivå som ofta inte har en roll i parlamentets beslutsfattande. Införandet av alleuropeiska röstlängder möjliggör en genuint europeisk kampanj och rum för politisk debatt. På detta sätt kan politiska aktörer främja mer projekt som är viktiga för alla EU-medborgare.

Trots utmaningarna försöker ett växande antal medborgare påverka EU-beslut. Nya krafter som talar för ett värdigt liv, en frisk miljö och mer rättvis politik har dykt upp på den europeiska politiska scenen. Vi måste förbättra påverkansmöjligheterna för medborgarrörelser som följer EU:s grundvärden.

EU:s beslutsfattande behöver De Gröna. Vi måste lyfta fram en ny generation av gröna och grönt tänkande politiker på scenen och låta medborgarna bedöma deras förmågor, även för Europeiska unionens ledning. De gröna värdena går framåt när vi främjar dem med expertis och värden, och att röja väg för att visa dem är viktigt både för den gröna rörelsens och hela Europas framtid.

Gröna åtgärder:

• Vi ökar Europaparlamentets makt. Vi ger parlamentet rätt att göra lagförslag och breddar dess budgetmakt.
• I rådets beslut övergår vi till majoritetsbeslut även i resterande politiska sektorer, det vill säga beskattning, socialpolitik och utrikespolitik, så att inte enskilda länder kan förlama unionens handlingsförmåga.
• Utöver nationella vallängder måste vi införa även alleuropeiska vallängder i parlamentsvalet. På så sätt kan man utöver att rösta på det egna landets representant även rösta in medlemmar i Europaparlamentet för alla medlemsländer. Kandidaterna till de gemensamma längderna måste kunna nomineras av europeiska partier, nationella och regionala parlament och medborgarsammanslutningar med tillräcklig bakomliggande representation av medlemsstater och medborgare. Vi säkrar små medlemsländers och minoritetsgruppers representation i vallängderna och tryggar jämställdheten genom regelverk.
• Vi sänker EU-valets röstningsålder och åldersgränsen för att göra och underteckna europeiska medborgarinitiativ till 16 år.
• Kommissionens ordförande bör väljas bland parlamentsledamöterna. Vi befäster ett så kallat toppkandidatsystem, där huvudkandidaten för respektive vallängd kandiderar för kommissionens ordförandepost.
• Vi utvecklar det europeiska medborgarinitiativet och utreder möjligheterna att använda rådgivande folkomröstningar i ärenden som inte försvagar de mänskliga rättigheterna.
• För att stärka den europeiska politiska debatten måste vi stödja produktionen av fler- och minoritetsspråkiga, oberoende och samhällskritiska europeiska medier samt europeiska partiers och politiska stiftelsers verksamhet.
• Vi stödjer bildandet av EU-omfattande nätverk och medborgarrörelser för människor i marginaliserad ställning.
• Vi ökar transparensen i beslutsfattandet. Vi förbättrar kommunikationen om rådets möten och publicerar parlamentets, kommissionens och rådets föredragningslistor och protokoll från trepartsmöten.
• Vi utvidgar användningen av öppenhetsregistret från parlamentet till kommissionen och rådet, varvid vi öppet kan övervaka lobbares och intressebevakares inflytande i EU-organ.
• Vi måste ålägga medlemsstaterna att inte bara svara på kommissionens förfrågningar utan även på parlamentets frågor och begäran om information.
• Vi förbättra tillgängligheten för information om beslutsfattandet i EU. Vi kommunicerar om EU:s beslutsfattande på förståeligt språk och börjar även kommunicera på klarspråk. Vi gör alla EU-organs handlingar offentliga, med undantag endast för handlingar som hemlighålls enligt särskilda kriterier. Vi ser till att mötesinformation och handlingar är lätta att hitta. Vi säkrar att informationen ger en helhetsbild av ärendets behandling i olika organ, så att medborgarna faktiskt kan följa med beslutsprocessen. I princip måste informationsmängderna vid alla kommissionens och EU:s forskningsinstitut vara öppna.
• Vi skapar EU-omfattande normer för webbplatsers och andra programs tillgänglighet och sanktionerar brister i den offentliga förvaltningens tillgänglighet.

Klimatlösningarnas Europa

Vi behöver Europeiska unionen för att lösa vår tids globala problem. Klimatkrisen, natursvinnet och överkonsumtionen hotar grunden till vårt välstånd och miljontals människoliv. Välstånd, social rättvisa och bildning kan endast blomstra om vi tillsammans upprätthåller förutsättningarna för liv på jordklotet.

Som en av världens rikaste världsdelar bör Europa bära sitt ansvar i att bekämpa klimatkrisen. EU är den aktör som effektivt kan styra hela världsekonomin i en hållbar riktning. Vi måste dock förtjäna klimatledarens mantel. EU måste kompromisslöst driva på ambitiösa och juridiskt bindande klimat- och miljömål såväl i sina medlemsländer som i internationella förhandlingar och avtal.

Den europeiska gröna given (European Green Deal) skärper genomgående unionens klimat- och miljömål. Till programmets viktigaste förtjänster hör att binda klimatpolitiken och naturens mångfald till den ekonomiska utvecklingen. Det är dags för unionen och medlemsstaterna att erkänna att klimatpolitiken i högsta grad är ekonomipolitik.

Programmets åtgärder räcker dock inte. Vi måste skärpa EU:s klimatmål i fråga om utsläppshandel, lantbruk, trafik och markanvändning. Verkställandet av Agenda 2030 och Parisavtalet och Parisavtalet måste återspeglas i alla sektorer inom EU:s politik, lagstiftning och finansieringsram.

Utsläppshandeln har varit flaggskeppet för EU:s klimatpolitik, som styr energiproduktionen och den tunga industrin mot utsläppsminskningar. Vi måste dock uppdatera systemet för att svara på målen i klimatavtalet från Paris. På EU-nivå bör vi stärka energipolitiken i riktning mot energiproduktion med låga utsläpp som stödjer energisjälvförsörjningen och oberoendet av importenergi och därmed även unionens kristålighet.

Vi måste påskynda utsläppsminskningarna för trafik, jordbruk och den så kallade bördefördelningssektorn. Den gemensamma jordbrukspolitiken (Common Agricultural Policy, CAP) står för cirka 40 procent av unionens utgifter och har i decennier varit den andra stora tyngdpunkten utöver regionpolitiken. Vi måste förnya jordbruksstöden och jordbrukspolitiken för att stödja EU:s mål för hållbar utveckling. Stöden bör riktas till ekologiska produktionsmetoder med låga utsläpp, till att garantera djurens välbefinnande och produktion av växtbetonad mat. Vi bör också minska negativa miljöverkningar av bekämpningsmedel och kemiska gödsel.

Vi måste lyfta fram ett utsläppsfritt och smart transportsystem i spetsen av EU:s trafikpolitik. Vi bör så småningom frångå försäljningen av nya bränslemotorbilar och styra resandet från flyg till spår.

Förändringar i markanvändningen, såsom byggande, gruvdrift och avverkning, minskar kolsänkorna och den biologiska mångfalden. Vi måste lyfta fram klimatmålen för markanvändningssektorn och iaktta de faktiska klimatverkningarna av skogsanvändning och träbioenergi i klimatmålen.

EU är en större klimatpåverkare än sin storlek.

EU är världens största ekonomiska region och standarder som tillämpas på den inre marknaden påverkar världsekonomin på bred front. Att bekämpa klimatförändringen och natursvinnet är också en stor ekonomisk möjlighet för alla medlemsländer. Åtgärder för att förbättra miljön ger fler arbetsplatser än de tar och hållbara lösningar kan exporteras världen över. Då världen går mot en grön ekonomi måste EU förbli konkurrenskraftigt inom utvecklingen av grön teknik och rena lösningar. Det är också dags att införa en handelspolitik som främjar hållbar utveckling även i EU:s handelspartnerländer.

Klimatåtgärderna måste vara rättvisa

Övergången till hållbar ekonomi är nödvändig och påverkar oundvikligen människors vardag och yrken. När vi sätter klimatmål på EU-nivå gäller de för alla företag i medlemsländerna. På så sätt garanterar vi företagen en rättvis spelplan, där hållbar verksamhet belönas och föroreningar bestraffas. För att säkerställa att ingen sätts på bar backe till följd av ändringarna måste vi rikta EU-medel till sektorer som krymper till följd av klimatförändringen och klimatåtgärderna, såsom till att hitta nya jobb för dem som jobbar inom kol- och torvproduktion.

Gröna åtgärder:

• Vi minskar utsläppen i EU-området med minst 65 % till år 2030 och siktar på kolneutralitet till år 2040, varefter vi måste bli kolnegativa.
• Vi upprättar en bindande kolbudget för EU som vi övervakar och vid behov föreslår vi nya åtgärder.
• EU-finansieringen bör främja energikällor med låga utsläpp.
• Vi måste åtgärda läckorna i utsläppshandeln: vi minskar antalet utauktionerade utsläppsrätter tillräckligt snabbt och kasserar osålda utsläppsrätter. Vi frångår gratis utdelning av utsläppsrätter till den förorenande industrin. Vi riktar utsläppshandelns auktionsintäkter till utsläppsfria investeringar, klimatarbete i utvecklingsländer och till en rättvis omställning. För att säkra utsläppshandels styrbarhet sätter vi ett minimipris per koldioxidton.
• Bördefördelningssektorns mål måste skärpas så att även trafiken och lantbruket når tillräckliga utsläppsminskningar.
• Vi måste förstora skogarnas och markanvändningens kolsänkor och stoppa natursvinnet inom EU.
• Vi riktar EU:s budgetmedel och Europeiska investeringsbankens medel till att bekämpa klimatkrisen och miljöskador på ett socialt hållbart sätt.
• Vi måste omedelbart slopa stöden för fossila bränslen i EU:s budget.
• Vi konsoliderar EU:s gemensamma energipolitik. Vi främjar elektrifiering och sektorförbindelser inom energiproduktion och energikonsumtion. Vi konsoliderar energimarknader, förbättrar underhållssäkerheten och energieffektiviteten samt främjar omställningen till energiproduktion med låga utsläpp. Vi utesluter projekt för fossil energi, såsom gasrörsbyggen, från finansieringen av EU-omfattande energinät.
• Den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s jordbruksstöd måste alltid bygga på att stödja den rättvisa omställningen samt de åtgärder och aktörer som ambitiöst och påvisat minskar miljöskador.
• Vi främjar utvecklingen av elektrisk trafik och smarttrafik som minskar utsläppen med EU-stödet för forskning och utveckling. Vi skärper utsläppsgränserna för nya fordon och frångår försäljningen av nya bränslemotorbilar före år 2030.
• För att ersätta korta flyg utvecklar vi järnvägsnätet mellan medlemsländerna. Vi bygger Rail Baltica och en järnvägstunnel under Finska viken. Vi återställer nattågen i trafiken över hela Europa. Vi tar i bruk ett EU-omfattande biljettbokningssystem för tågbiljetter.
• Vi skärper åtgärderna för att minska utsläppen av flyg- och sjötrafiken. Vi ansluter internationella sjötransporter genom EU till utsläppshandeln. Vi tar i bruk flygskatt på EU-nivå och främjar en internationell flygskatt. Vi frångår gratis utdelning av utsläppsrätter till flygtrafiken. Vi främjar ett slopande av skattebefrielsen för flygpetroleum i internationella avtal. Vi stödjer ambitiös utsläppshandel inom havs- och flygtrafik även på internationell nivå.
• I EU:s handelsavtal förutsätter vi efterlevnad av principerna för hållbar utveckling. Vi säkrar importprodukters hållbarhet genom att förbjuda EU-import av produkter som skadar miljön genom exempelvis avskogning.
• Vi tar i bruk koltullar för att säkra konkurrenskraften för hållbar europeisk produktion och påskyndar globala förändringar för att frångå ohållbara metoder. Vi skapar ett exportbidrag för produktkategorier som omfattas av EU:s koldioxidtullar som säkrar konkurrenskraften för EU:s exportvaror.
• Vi inrättar en europeisk klimatpanel av forskare, vars uppgift är att bedöma tillräckligheten av EU:s klimatmål och klimatåtgärder i förhållande till Parisavtalets mål.

Ett miljöhållbart Europa

Förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen hotar hela vår samhällsgrund. Det är klart att EU:s nuvarande åtgärder kan svara på den kris som orsakats av natursvinnet. Nu om någonsin är det dags att ruska om de invanda handlingssätten och styra ekonomin i en hållbar riktning genom EU-omfattande åtgärder.

Att skydda arter och förbättra vattendragen samt att minska luftföroreningar och kemikaliebelastningen har länge varit nyckelelement i EU-politiken. Många gånger har åtgärderna trots hårt motstånd varit framgångsrika; EU har åtgärdat exempelvis användningen av farliga kemikalier, svavelutsläpp och övergödning.

Skyddet av arter och livsmiljöer i Europa har dock varit bristfälligt och otillräckligt. Mycket få områden har restaurerats och lagstiftningen har inte verkställts eller övervakats tillräckligt. Förminskningen och försämringen av naturens livsrum har inte kunnat stoppas.

Vi behöver en ambitiösare Green New Deal som fortsättning på den europeiska gröna given; ett mer heltäckande återuppbyggnadsprogram, som anpassar ekonomin till miljöns bärkraft och samtidigt främjar social rättvisa. Detta innebär exempelvis att stifta en bindande mångfaldslag för EU vid sidan av unionens klimatlag.

Vi måste igen lyfta miljöpolitikens nyckelprinciper i kärnan av politiken. Ansvaret för utsläppen och för försämringen av livsmiljöer bör ligga hos dess orsakare. EU behöver lagstiftning som ålägger aktörer att restaurera livsmiljöer eller kompensera för natursvinn på annat håll som orsakas av ekonomisk verksamhet. Gör ingen skada-principen måste styra all EU:s verksamhet och användning av medel. Enligt principen bör medlen inte riktas till miljöskadliga objekt och lagstiftningen bör inte uppmuntra till miljöskadlig verksamhet.

Vi måste skära ned på materialförbrukningen

Under de följande 40 åren förväntas den globala konsumtionen av biomassa, fossila bränslen, metaller, mineraler och andra vanliga material fördubblas. Hälften av världens klimatutsläpp och över 90 procent av förlusten i naturens mångfald är en följd av att naturresurserna utnyttjas och förädlas. Trots miljöpolitiken och förbättringar i materialeffektiviteten har materialförbrukningen stigit stadigt även i EU och gränsen för hållbar materialförbrukning överskrids många gånger om. För att inte naturens livsrum ska krympa måste vi stävja denna överförbrukning och då kan vi inte heller stoppa artsvinnet. EU måste övergå till att minska materialförbrukningen samt sätta bindande och uppföljda mål för den i linje med klimatmålen.

Natur- och miljöskyddet måste också kunna möta vår tids nya utmaningar. På det stora hela är digitalisering och elektrifiering önskvärda fenomen, men kräver teknisk innovation och förändrade materialflöden. Dessa måste genomföras på ett hållbart sätt. Elektroniskt avfall från digital och elektrisk utrustning ska kunna hanteras på ett säkert sätt. Vi måste också åtgärda planerat åldrande och förbjuda dumpning av elektroniskt avfall i utvecklingsländer.

Både decentraliserade energisystem baserade på lågemissionsenergi och informationssamhällets digitala infrastruktur är starkt beroende av mineraler som produceras på ohållbara sätt både inom EU och i importländer. Vi måste snabbt ändra EU:s och dess medlemsländers gruvlagstiftning så att gruvorna inte försämrar miljöns tillstånd. EU och dess medlemsländer måste ta hänsyn till mänskliga rättigheter och miljöfrågor i sin upphandling med producentländer. Vi stödjer utvecklingen av arbets- och miljölagstiftning i produktionsländer, till exempel i handelsavtal. Vi måste kanalisera intäkterna till utveckling av området på ett sätt som förbättrar välståndet även efter att verksamheten upphör och inte bara lämnar efter sig avfallshögar till lokalbefolkningen.

Vi måste inrikta all politik på en cirkulär ekonomi och minskad konsumtion. På EU-nivå kan detta innebära mycket vardagliga frågor, såsom ett alleuropeiskt pantsystem eller reglering av sopsortering. På EU-nivå kan vi effektivt reglera alla företag och exempelvis kan offentliga upphandlare uppmuntras att uppfylla hållbarhetskriterier. Med tanke på konkurrensen är det värt att ha enhetliga regler för alla, som kräver att produkterna ska vara hållbara och långlivade samt kan repareras och återvinnas.

Gröna åtgärder:

• EU måste stifta en bindande lag om biologisk mångfald som skyddar minst 30 % av land- och havsområden. Minst 10 % måste vara under strikt skydd.
• Vi utvidgar det europeiska nätverket av skyddsområden och säkrar en tillräcklig skyddsnivå för alla naturtyper. Vi sätter bindande mål även för restaurering av livsmiljöer. Vi skyddar strikt alla kvarvarande hög- och urskogar i EU och skyddar vilda ängar och våtmarker. Vi grundar ett nätverk av övernationella och enhetliga naturkorridorer på EU-området.
• Vi stärker LIFE-instrumentet och anpassar även andra finansieringsinstrument, såsom CAP, för att starkare stöda målen i Europeiska unionens habitatdirektiv och fågeldirektiv samt i direktivet om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.
• Produkter som främjar natursvinn får inte tas in på EU-marknaden, och gjorda handelsavtal ska förbjuda miljöskadliga produkter.
• Vi skapar en råvarupolitik för EU med målet att minska materialförbrukningen. Vi stadgar om ett bindande mål att halvera förbrukningen av jungfruliga material till år 2050.
• Gör ingen skada-principen måste involveras i användandet av EU-medel och i lagstiftningen.
• Vi tar i bruk kriterier för hållbar finansiering baserad på vetenskaplig forskning som riktar även privata investeringar till objekten.
• Vi implementerar principen om att förorenaren betalar genom att införa EU-omfattande miljöskatter, såsom en köttskatt som genomförs på liknande sätt som plastskatten.
• Implementeringen och övervakningen av EU:s miljöpolitik behöver stärkas och konstaterade miljöbrott måste sanktioneras.
• Vi säkerställer på EU-nivå miljöorganisationers rätt att i enlighet med Århuskonventionen pröva lagligheten av EU-beslut i EU-domstolen.
• Vi skärper EU-förpliktelserna i fråga om djurens välbefinnande. Vi förbjuder päls- och buruppfödning av djur i hela EU och stadgar om gränser för längden på djurtransporter av andra skäl än djurets hälsovård.
• Vi driver på EU:s behörighet att främja djurens välbefinnande genom att stadga om bindande allmänna minimikrav för medlemsländerna som gäller alla djur (inklusive sällskaps- och hobbydjur).
• Vi skärper betydligt välbefinnandekraven för försöksdjur och främjar försöksdjursfri forskning och dess effektivitet, vid behov med ekonomisk styrning. Vi sätter upp ett mål för EU att ersätta försöksdjursforskning med etiskt hållbara alternativ. Vi säkerställer att EU:s förbud mot kosmetikatester på djur fortsätter gälla.
• Medlemsländernas skyddsåtgärder måste ta hänsyn till hotet mot naturtyper och arter samt ekologi. Vi ökar incitamenten för frivilligt skydd och inför ekologisk kompensation.
• Vi säkrar att digitaliseringen avancerar hållbart. Vi inför minimikrav för gruvlagstiftning och gruvbeskattning på EU-nivå. Vi effektiviserar återvinningen av elektroniskt avfall på EU-området och ser till att det hanteras säkert.
• Vi främjar cirkulär ekonomi genom EU:s budget, konsumentskyddsreglering och näringspolitik. Vi sätter kriterier för cirkulär ekonomi för produkter, enligt vilka produkterna ska vara hållbara, reparerbara och återvinningsbara. Vi ökar producenternas ansvar för hantering och återvinning av sina produkter. Vi bygger incitament för att integrera cirkulär ekonomi i affärsmodeller.

Rättigheternas Europa

De mänskliga rättigheterna lägger grunden till ett värdigt liv. De mänskliga rättigheterna ska garanteras oavsett person, bostadsort eller status. Dagens Europa är byggt på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen• och det ska vi hålla fast vid.

Europeiska unionen presenterar sig ofta som demokratins och de mänskliga rättigheternas vagga. Många européer korsar nationella gränser i vardagen och det är viktigt för dem att deras rättigheter förverkligas även i gränsöverskridande situationer. Alla ska få åtnjuta grundläggande och mänskliga rättigheter, vare sig de bor i Paldamo eller Paris. Dataskydd, digital säkerhet och människors rättigheter till sina egna data är centrala mänskliga rättigheter i den digitala tidsåldern, där Europa bör vara en föregångare.

Genom harmonisering av rättssystemen och ett tätare samarbete kan vi göra livet lättare för dem som bor i Europa. Förbindelserna över de nuvarande nationalstaternas gränser är redan täta och liv är sammanflätade. Många minoritetsfolk, medräknat den enda urbefolkningen i EU, samerna, lever på många länders områden och vi bör stödja och stärka deras rätt att besluta om sina angelägenheter även i gränsöverskridande frågor. Vi måste garantera minoriteter och urbefolkningar rätten till sitt eget språk och sin kultur. Det är viktigt att vi kan stödja områdenas beslutsfattande, så att områden och kulturkretsar inte delas upp på konstgjord väg. Att förhindra den naturliga rörligheten för människor försvagar sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten och samhällets stabilitet samt strider mot utvecklingsmålen.

I idealläget kan en person smidigt passera de nuvarande gränserna och vara säker på att hens rättigheter förverkligas redan från första dagen, vare sig hen flyttar från Uleåborg till Tammerfors eller från Helsingfors till Milano.

Gröna åtgärder:

• Vi garanterar fri rörlighet för människor. Vi bör in i det sista undvika gränskontroller vid de inre gränserna. Detta kräver effektiva kontroller vid yttre gränser, men också lagliga och säkra rutter till Europa.
• Vi måste trygga respekten för grundläggande och mänskliga rättigheter runt om i Europa och EU ska ha effektiva medel för att sanktionera sina medlemsländer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
• EU och Europa måste bilda en enad front för att bekämpa rasism och sexism samt diskriminering och hot mot minoriteter. Vi bör skapa en stark rättslig och politisk grund för detta arbete och säkra tillräckliga resurser för det.
• Vi ror i land EU:s anslutning till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, även kallad Istanbulkonventionen.
• EU måste agera i enlighet med rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter och även kräva detsamma av sina medlemsländer. Om ett land bryter mot dessa unionens grundläggande principer måste EU kunna ingripa exempelvis genom att skära i anslagen och om kränkningen består, genom att under en begränsad period förvägra landet rösträtt i ministerrådet.
• Vi stödjer aktivt EU:s medborgarsamhälle och dess verksamhetsförutsättningar på europeisk nivå, i medlemsstaterna och speciellt i närområden där det har fått lida av auktoritära regimer.
• Mediernas roll som väktare av EU- och europeiskt beslutsfattande måste tryggas genom att garantera dem tillgång till beslutsfattandet och genom att säkerställa största möjliga öppenhet och tillgång gällande handlingar. Mediernas fred att utföra sitt arbete skyddas från grundlösa stämningar, riktade trakasserier, hot och andra trakasserier som syftar till att tysta.
• Vi bör intensifiera det praktiska samarbetet mellan rättsliga myndigheter så att vi effektivare kan hantera gränsöverskridande brottslighet, såsom människohandel.
• Vi skyddar folk mot massövervakning från EU-länder och icke-EU-aktörer.
• Vi säkrar användningen av starka krypteringstekniker och anonyma säkra kommunikationsnätverk för att säkerställa integritet och yttrandefrihet.

Ett socialt Europa

Vi bör bygga Europas sociala dimension i enlighet med den nordiska välfärdsstatens principer. Vi vill skapa EU-omfattande minimistandarder för grundläggande säkerhet och reglering av arbetslivet. På så sätt kan vi främja ekonomisk utveckling och bekämpa fattigdom i hela Europa. Vårt mål är en jämlik och människovärdig levnadsstandard, som möjliggör aktivt inklusion för alla som bor i Europa. De Gröna anser att var och en ska ha rätt att jobba var som helst på EU:s område, för att den fria rörligheten verkligen ska uppfyllas.

Vi måste ompröva i vilken utsträckning socialskyddet, det vill säga hälso- och sjukvård, socialtjänst, inkomstöverföringar och pensioner måste överföras till medlemsländernas beslutanderätt och till vilka delar vi kan skapa EU-lagstiftning som binder medlemsländerna. EU- och EES-länderna måste öka samarbetet mellan sina socialförsäkringsinstitutioner och underlätta administrativa processer så att invånarna smidigt kan ansluta sig till det nationella och lokala socialskyddet i ett nytt boendeland. Ett socialt Europa strävar också till ett bli ett barriärfritt Europa som respekterar och främjar rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Gröna åtgärder:

• Vi påskyndar migrationen inom Europa och tillgången till offentliga tjänster genom att integrera myndigheternas elektroniska system och underlätta gränsöverskridande elektronisk identifiering.
• Vi ser till att ett existensminimum i enlighet med EU-fördragen förverkligas på nationell nivå och för alla människogrupper.
• Primärsjukvård och grundläggande utbildning måste göras till universella rättigheter för alla som bor i EU-området, oavsett status.
• I den europeiska familjerätten säkrar vi sammanhållningen och ställningen för olika slags familjer även i gränsöverskridande situationer. Vi garanterar barnens umgängesrätt även om de skilda föräldrarna flyttar till olika länder.
• Identifiering och fortbildning av kompetens som förvärvats utanför Europa måste göras mer flexibel, till exempel genom att öka möjligheten att påvisa behörighet genom fristående yrkesprov.
• Vi måste bli kvitt bostadslöshet genom att garantera alla i Europa möjligheten till en bostad på det område de vill bo på. Detta kräver också samarbete på EU-nivå för att garantera förmånligt boende till överkomliga priser såväl i städerna som på landsbygden. Vi inför bostad först-principen på EU-nivå.
• Vi garanterar en EU-omfattande rätt till personlig assistans för personer med funktionsnedsättning.

Asylpolitik med respekt för mänskliga rättigheter

Varje år drunknar tusentals människor i Medelhavet, då Europas regeringar inte erbjuder dem tillräckligt säkra passager och vägrar rädda dem i sjönöd. Från Europas landgränser avvisas människor utan att ges möjlighet att söka asyl. Vi stöder medborgarsamhällets räddningsinitiativ, men de europeiska staterna och Europeiska unionen måste bära sitt primära ansvar för att korrigera inhuman asylpolitik.

Den europeiska gräns- och kustbevakningen, Frontex, verkar på afrikanska migrantrutter, långt från EU:s yttre gränser, vilket gör det svårare för människor att röra sig naturligt i regionen, exempelvis på grund av arbete och utkomst. EU måste sluta blockera och begränsa människors rörelse i onödan om det enda syftet är att hindra migranter från att ta sig in i Europa. Återtransporter som görs av det lokala gränsbevakningsväsendet eller Frontex bryter mot internationell lag och måste sanktioneras samt ställas under noggrann övervakning av ett oberoende organ. Humanitärt bistånd till flyktingar utanför Europeiska unionen är en del av vårt globala ansvar och bidrar till hållbar utveckling. Samtidigt som EU ger bistånd utanför Europa måste unionen själv växa till en ansvarsfull och human aktör och frångå en attityd där man till varje pris vill hålla asylsökande utanför gränserna.

EU:s nuvarande asylsystem garanterar inte säkerhet för alla behövande. Vi måste förnya EU:s asylpolitik så att den bättre respekterar principerna om mänskliga rättigheter och humanitärt skydd. Det befintliga systemet bygger på flyktingkonventionen i Genève och kräver numera att en individ har vissa skäl till att frukta förföljelse. Vi måste stärka rätten till asyl i stället för att försvaga den. Med hjälp av humanitära visum kan vi erbjuda skydd åt de behövande samt skapa lagliga rutter för att komma in i Europa på ett säkert sätt.

Gröna åtgärder:

• Frontex verksamhet och byråer ska stå under parlamentarisk bevakning. Respekten för grundläggande och mänskliga rättigheter måste övervakas systematiskt inom byråns verksamhet och uppdrag.
• Vi måste inrätta ett europeiskt, samordnat och unionsfinansierat sjöräddningssystem för Frontex.
• EU:s asylsystem måste förnyas så att registreringen av asylsökande och asylprocessen sker inom unionen eller vid dess yttre gränser med respekt för mänskliga rättigheter och den sökandes rättsskydd. Processen ska vara tydlig och förlöpa utan dröjsmål från inlämnandet av ansökan till en eventuell överklagandeprocess.
• EU ska se till att processen är rättvis och att politiska fluktuationer i medlemsländerna inte hindrar deras rätt att söka asyl i dem.
• Vi tar i bruk humanitära visum i alla EU-medlemsländer.
• För att förkorta väntetiderna för visum ger vi ger resurser till de europeiska ambassaderna för att behandla ansökningarna. Vi effektiviserar visumprocesserna genom att stärka samarbetet mellan ambassaderna och olika EU-länder. Vi främjar möjligheten att ansöka om visum även på distans.
• Avtal om återsändande får inte förbindas med villkor till andra politikområden, såsom till utvecklingssamarbetspolitiken.
• Personer som fått internationellt skydd måste garanteras fri rörlighet som faktiskt kan likställas med EU-medborgarnas rörlighet samt möjlighet till sysselsättning i EU-området.
• EU-länderna ska gemensamt finansiera flyktingläger inom unionen för att skydda människoliv och förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU bör inte upprätta flyktingläger i länder där det finns en risk för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För att undvika problem bör asylsökande vid behov flyttas mellan EU-länder under processen.
• Vi främjar lagliga immigrationskvoter, rörlighetssamarbeten och möjligheten att studera vid EU:s universitet.

Europas ekonomi, välstånd och kompetens

Ekonomin är inte politikens huvudmål, utan ett sätt att öka välstånd och lycka, skydda miljön och stoppa klimatförändringen. Ramvillkoret för ekonomin är jordens bärkraft. Segregation och stigande materialförbrukning är misstag som kan korrigeras och här har den cirkulära ekonomin enorm potential att stoppa klimatkrisen. Europeiska unionen har en nyckelroll i att stödja den ekologiska och sociala omställningen av ekonomin, utveckla färdigheter och utbildning samt fastställa minimistandarder för miljön och människornas välstånd.

Europas ekonomi behöver framtidsinvesteringar och grön förändring. En post-pandemisk återhämtningsplan är nödvändig men otillräcklig. Den bör kopplas till en bred process för att göra medlemsländernas ekonomier och samhällen grönare, samtidigt som vi säkrar företagens och samfundens verksamhetsförutsättningar när vi kommer ut ur den akuta krisen. Att ta gemensamma lån och att täcka lån med unionens egna medel kommer att stödja denna omställning, särskilt som dessa egna medel samlas in genom att beskatta miljömässigt och socialt skadlig verksamhet i form av miljöskatter och skatter på finansiella transaktioner.

I den här omstruktureringen är det lättare att modernisera tekniska projekt eller livsmedelsproduktion och reparera skadorna från krisen för dessa än att reparera de sociala och hälsomässiga skadorna på de värst drabbade service- och kultursektorerna och samhället, särskilt i fråga om skador på mental hälsa, där ett misslyckande skapar stora hot mot den interna säkerheten samt välstånd och politisk stabilitet i Europa. Då medborgarnas hälsa, arbetsförmåga och inklusion försvagas skapar en misslyckad återhämtningsplan som kringgår människors välbefinnande även tilläggskostnader och äventyrar människoliv. För att svänga på segregationsutvecklingen och stödja den rättvisa omställningen är det viktigt att stödja regioner som haft dålig framgång genom strukturfonder.

Europeiska unionens egna medel

Unionens egen finansförvaltning stabiliserar dess finansiering och befriar EU:s medlemsländer från sin ombytliga vilja att betala sina medlemsavgifter. De egna medlen kan ge välbehövlig flexibilitet till den sjuåriga finansieringsramen. Coronakrisen har visat att en förstärkning av resiliensen också kräver resurser för att reagera på oförutsedda situationer. Unionen måste kunna ta ut miljöskatter, vars storlek medlemsländerna kan påverka genom att förbättra landets miljötillstånd. Lösningar av finansmarknadsskattens typ, som rör gränsöverskridande verksamhet, är också naturliga beskattningsobjekt för unionen.

Reglering av den inre marknaden

Den europeiska inre marknaden är en framgång, då vi har kunnat sätta höga kvalitetsstandarder i den globala konkurrensen. Detta återspeglas i miljövänliga och hälsosamma konsumentprodukter.

EU har höga standarder i fråga om produktionens sociala villkor och produktsäkerhet. Vi måste utvidga och utveckla dessa höga kvalitetskriterier, och tillämpa dem på en snabbt avancerande och växande plattformsekonomi, så att den bär sitt sociala och samhälleliga ansvar som andra företag och inte får en orättvis konkurrensfördel genom att undvika dessa. Detta ger företagen förmåga och skäl att förnya sig och komma med nya idéer, växa och påverka på en global marknad som i sin tur drar nytta av Europas höga kvalitetsstandarder.

Ekonomi- och finanspolitiken är sameuropeisk. Vi måste kunna begränsa att produkter som är skadliga för klimatet och miljön kommer ut på marknaden. Vårt gemensamma mål måste vara att skydda strategiskt viktig infrastruktur, försvara viktiga produktionskedjor och föra en aktiv handelspolitik för rättvis internationell konkurrens och frihandel. Vi behöver gemensamma europeiska investeringar i klimatskydd, forskning och framtidens välstånd.

Framtidens ekonomipolitik kräver att vi fastställer ett gemensamt mål: Vi gör EU till världens första kolnegativa samarbetsområde. På så sätt förblir EU långt in i framtiden en framgångsrik plats, ett attraktivt produktions- och verksamhetsställe för industrin och företagen, med en hög förädlingsgrad, fungerande och effektiva stödsystem samt välavlönade och rättvisa jobb.

Utbildning, forskning och lärande

Erasmus+-programmet hör till Europeiska unionen:s största framgångar. Utbytesprogrammet har gett mer än nio miljoner deltagare möjlighet att studera och lära sig i ett annat europeiskt land. Det här enorma projektet, som möjliggjort rörlighet, integration och lärande, är ett exempel på vad EU kan åstadkomma när det är som bäst.

Den europeiska utbildningens jämförbarhet har också utvecklats. Trots svårigheterna har införandet av studiepoängsystemet ECTS gjort det möjligt att jämföra studiernas arbetsinsats internationellt och därmed ökat transparensen och studiernas förutsägbarhet.

Vi behöver gränsöverskridande utbildningsprojekt för att öka förståelsen och minska rasismen. Europeisk kultur, utbildning och vetenskap har alltid varit gränsöverskridande, mångsidiga och diskuterande processer, och vi måste fortsätta värna om denna utveckling.

Europeiska unionens ramprogram för forskning har givit ett viktigt tillskott till finansieringen av vetenskap och forskning, medan strukturfonderna bidragit till utvecklingsarbetet. Att fokusera programmen på forskning om lågutsläppsenergi och energibesparing bland både små och medelstora aktörer har varit en grön bedrift. Det är skäl att utöka programmen även i fortsättningen, samtidigt som vi förbättrar forskningsfinansieringens attraktionskraft och effektivitet, säkrar den fria och öppna karaktären hos stödd vetenskap och underlättar administrationen.

Ekonomisk och social nytta av rörlighet

Europas ekonomi och sysselsättning har alltid gynnats av att folk rört på sig och den fria rörligheten för människor inom EU är en av unionens hörnstenar. Redan innan självständigheten sammanflätades immigranternas framgångshistorier med det finska folkets historia. För att den fria rörligheten ska förverkligas måste alla kunna arbeta och bosätta sig var som helst på EU-området. De som kommer från platser utanför EU är också välkomna att delta i det europeiska näringslivet på samma villkor som de som är födda inom unionen.

Gröna åtgärder

• Vi stiftar en gemensam företagsansvarslag för EU.
• Besluta om EU:s gemensamma, heltäckande skattepolicy, som beskattar mervärde där omsättning genereras.
• Vi måste reglera de europeiska skattesystemen noggrannare för att rätta till missförhållanden, förhindra skatteflykt och aggressiv skatteplanering samt säkerställa ansvarsfördelningen mellan rika och stora företag.
• Vi måste åtgärda skatteflykt och skatteparadis exempelvis genom landsspecifik rapportering och automatiskt informationsutbyte.
• Vi skapar en gemensam budget för euroområdet och gemensamma masskuldebrev.
• Vi ger EU rätt att driva in skatter och därmed egna medel för att finansiera sin verksamhet. EU-beskattningen bör inte baseras enbart på miljöskatter.
• Vi inrättar en EU-omfattande garanti för småbarnspedagogik och utbildning, som omfattar högklassig, förmånlig barnomsorg samt nödvändiga tjänster för barn och deras föräldrar och gör det möjligt att kombinera familjelivet och arbetet.
• Vi främjar en jämnare fördelning av föräldraledigheten i hela Europa.
• Vi inför en gemensam europeisk basinkomst, som kompletterar de nationella socialskyddssystemen.
• Vi förbättrar unionens och dess medlemsstaters energisjälvförsörjning. Energilösningarna måste vara kolsnåla och respektera naturens mångfald.
• Vi utvidgar Erasmus+-programmet och liknande program för skolelever, studerande, lärare och forskare, samt program för studerande som kommer från platser utanför EU.
• Vi fördubblar satsningarna på forskning och innovation i EU-området genom att omforma budgetstrukturen och förenkla ansökningspraxis för europeisk forskningsfinansiering, så att även högskolor kan utnyttja dem bättre än tidigare.
• Vi effektiviserar befintlig EU-politik för att ingripa i kränkningar av grundläggande rättigheter och till exempel den akademiska friheten.
• EU måste stödja högskolornas forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt vid universiteten för att hitta lösningar som minskar utsläppen och främjar hållbara livsstilar och strukturer.
• För att stödja en rättvis plattformsekonomi upprättar vi transparens- och öppenhetsbestämmelser som stärker rättigheterna för dem som arbetar via plattformar samt förutsätter kompatibilitet mellan plattformar med betydande marknadsinflytande för att öka konkurrensen.
• Vi måste utveckla infrastrukturen för distribution av upphovsrättsavgifter så att kulturproducenter drar mer nytta av att licensiera sina verk.

Globalt, hållbart och rättvist samarbete

Att möta gränsöverskridande hot och trygga människors säkerhet i både digitala och fysiska miljöer förutsätter ett effektivt multilateralt beslutsfattande och internationellt samarbete, där unionen bör använda sin egen starka och enade röst.

Genom internationellt samarbete bygger vi fred, utveckling och rättvisa samt skyddar miljön och människorna.

Både som stat och via sina gemenskaper, medborgare och marknader är Finland i allt större utsträckning del av ett globalt system, där vi bäst kan främja vårt välstånd och vår säkerhet genom förutseende internationellt samarbete. Därför får ett litet land som Finland sin röst bäst hörd som en del av Europeiska unionen.

Multilateralt beslutsfattande är ingen självklarhet. Stormakter såsom Ryssland och Kina har försökt öka sitt eget inflytande och gnaga på EU:s agentskap genom att gynna bilaterala relationer med EU:s medlemsländer. Att favorisera bilaterala förbindelser utesluter länder i Finlands storlek från beslutsfattandet och gnager på betydelsen av den internationella gemenskapen. Det både ökar möjligheterna för stormakterna att utöva sin makt och undergräver den internationella gemenskapens möjligheter att påverka och sanktionera våldsamma eller på annat sätt skadliga handlingar.

Ledarskap som underlättar multilateralt beslutsfattande är en inneboende egenskap hos Europeiska unionen. Men multilateralismens symbolik och en retorik som främjar mänskliga rättigheter är inte tillräckligt. Vår union måste också föra en politik som bygger på mänskliga rättigheter och rättvisa. Huvudmålet för utrikespolitiken bör vara internationellt samarbete för att uppnå fred, säkerhet och hållbar utveckling.

Fokus på övergripande mänsklig säkerhet

Trygghet är en del av människornas vardag. Då många stora hot inte är militära till sin natur kan vi inte bygga eller garantera säkerhet primärt med militär kraft. Klimatkrisen, dess påtvingade migration, pandemier, bräckliga stater, svag demokratisk utveckling, samhällenas segregering och polarisering orsakar allvarliga utmaningar för individernas och samhällenas säkerhet.

För att stärka samhällenas resiliens kräver många säkerhetshot en bredare insikt om säkerhet. Coronapandemin lärde oss att det globala ömsesidiga beroendet kan ge oväntade effekter som vi måste kunna förutse effektivt och även bemöta snabbt. Många av problemen i säkerhetsmiljön är gränsöverskridande och därför måste vi åtgärda dem på internationell nivå.

I fråga om fred och säkerhet främjar Europeiska unionen bäst ordningen i enlighet med internationell rätt genom ett nära samarbete med FN. Utöver det nuvarande sektorsövergripande samarbetet måste EU också öka sin beslutanderätt i FN genom att söka permanent medlemskap i säkerhetsrådet.

Målet för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik bör vara såväl förmågan att försvara unionens område militärt som att främja fred och säkerhet på närområden. Vi utvecklar EU:s gemensamma försvarspolitik genom att stärka unionens autonoma agentskap, harmonisera försvarssystemen och konsolidera överlappande funktioner. Innebörden av klausulen om ömsesidigt bistånd i Lissabonfördraget (artikel 42.7) måste förtydligas och kopplas till en del av strukturerna för EU:s försvarspolitik.

EU:s militära och civila krishanteringsoperationer är ett nyckelinstrument för att främja fred och mänskliga rättigheter, för att bära internationellt ansvar och tillhandahålla en plattform för att utveckla EU:s eget försvar.

För krishanteringsoperationerna måste vi utveckla användbarheten hos medlemsländernas egna styrkor och EU:s stridsavdelningar genom att förnya deras strukturer och finansieringsbasens bördefördelning. Vi måste ställa fred och mänskliga rättigheter i centrum för all krishantering inom EU och prioritera metoder som stärker samhällen och utveckling. Unionen måste använda sitt breda utbud av metoder för att stödja partnerländernas utveckling även på lång sikt.

Vi får inte låta utvecklingen av EU:s försvarspolitik ytterligare påskynda upprustning, vilken undergräver allas säkerhet, förorenar och slösar av världens begränsade resurser i stället för att bygga välstånd. Vi måste trygga att mänskliga rättigheter och en övergripande förståelse för säkerhet inte trampas ner av krigsindustrins lobbyister. Vi får överhuvudtaget inte utveckla vapen- och krigsindustrin till en industri som samhällets sysselsättning eller försörjning beror på, då detta även i Europa lett till att man blundat för kränkningarna av mänskliga rättigheter och krigsförbrytelser exempelvis i Mellanöstern.

När vi följer rättsstatsprincipen skapar vi trygghet och därför måste alla EU-länder upprätthålla principen. EU kan också stärka säkerheten genom att skapa allianser med demokratiska stater och systematiskt kräva att auktoritära stater respekterar mänskliga rättigheter och demokratiserar sina system. EU bör också samarbeta med utvecklingsländer för att nå sektorsövergripande utveckling. Samarbetsområdena kan omfatta exempelvis utbildning, forskning, livsmedelsproduktion, ömsesidig handel, eller tillämpning av hälso- och sjukvård eller teknik i den gröna strukturomställningen. Här bär vi som européer ett stort, förpliktande ansvar, då vi fortfarande använder en oskälig del av världens resurser och roffar åt oss av andras resurser. Det försätter kontinuerligt utomstående, svagare länder i en besvärligare position med tanke på utvecklingen, såsom i anpassning till klimatförändringen.

En initiativrik och förutseende klimatpolitik stärker unionens och dess medlemsstaters resiliens, unionens utrikespolitiska agentskap och dess handelspolitik. För att släppa in handelspartner på EU:s inre marknad måste unionen kräva ett mer ambitiöst engagemang för målen om hållbar utveckling av dem än tidigare. Med högre standarder för att skydda människor och miljö kan vi göra hela industriers praxis mer hållbar och därmed även påverka europeiska företags konkurrenskraft i positiv riktning. Unionens handelspolitik måste påverka i samma riktning som de utvecklingspolitiska målen för våra partnerskap. Det här uppnår vi genom att säkra utvecklingen av nyckelsektorer i partnerländernas ekonomier genom asymmetrisk reglering som gynnar dem och genom att tillhandahålla information och teknik till underutvecklade länder.

Gröna åtgärder:

• Vi inför en feministisk och antirasistisk utrikespolitik som identifierar och korrigerar sexistisk och rasistisk strukturell diskriminering samt våld och orättvist missgynnande. I anslutning till detta stödjer vi exempelvis kvinnors utbildning, deras oberoende ekonomiska och samhälleliga kompetens och deras självbestämmanderätt gällande sexualitet och hälsa. Feministisk utrikespolitik inriktar sig dock inte eller baserar sig dock inte enbart på kön eller minoritetsstatus, utan bygger på ett brett rättvisetänkande.
• FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet samt ungdom, fred och säkerhet ska spela en nyckelroll i EU-projekt för fredsmedling.
• Vi förutsätter att EU:s medlemsstater i linje med FN:s rekommendation ökar sin andel av betalningarna för utvecklingssamarbete till 0,7 % av BNI, medan utvecklingssamarbetet i synnerhet ska syfta till att stärka och hantera den oberoende kapaciteten hos partnerregioner och samhällen i klimatförändringens värld.
• Vi ökar EU:s direkta inflytande inom att förebygga väpnat våld och internationell krishantering genom att skaffa permanent representation för unionen i FN:s säkerhetsråd.
• Vi avskaffar medlemsstaternas vetorätt mot EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
• Vi arbetar aktivt för kärnvapennedrustning samt uppmuntrar och stödjer EU:s medlemsländer att underteckna kärnvapenförbudsavtalet.
• Inom EU:s krishantering prioriterar vi mjuka åtgärder och civil krishantering, som stärker och stabiliserar samhällen i takt med att situationen lugnar sig, bland annat genom andra samarbetsåtgärder. Vid behov använder vi militär krishantering med eftertanke och långsiktigt.
• Vi ökar transparensen kring utvecklingen av EU-finansierad egen militär kapacitet och teknik.
• Vi utvecklar EU:s oberoende försvarsförmåga och krishanteringskapacitet genom permanent strukturerat samarbete, med målet att upprätta en plattform för träning inom ömsesidigt bistånd i enlighet med artikel 42.7.
• Vi måste avveckla vapenkapplöpningen genom att satsa på nedrustningsprocesser och föra framåt avtal som förbjuder vapen och reglerar användningen.
• Vi överför EU:s övervakning av vapenexport till EU-nivå för att förhindra att medlemsstaterna exporterar vapen till konfliktzoner eller konfliktländer, eller till länder med svaga mänskliga rättigheter eller brister i att följa rättsstatsprincipen.
• Vi uppmanar kommissionen att skärpa sin linje att främja miljöskydd och sociala rättigheter i handelsförhandlingar. Vi övervakar genomförandet av hållbar utveckling genom oberoende övervakningsorgan och sanktionerar överträdelser. Vid behov måste EU vara berett att införa importförbud mot oetiskt producerade produkter och ekonomiska sanktioner även mot viktiga handelspartner.
• Vi ska inte sluta avtal med multinationella företag eller investerare där de ges ett investeringsskydd som gör att de kan sko sig på bekostnad av stater med ansvarsfullare lagstiftning. Enligt en princip som gestaltades i CETA-förhandlingarna bör vi undvika avtal som tvingar oss betala kompensation för att vi sätter och följer högre standarder. Den här principen måste vi följa även i framtida handelsförhandlingar.
• Vi säkrar Europas digitala underhållssäkerhet genom att bygga gemensamma kompetenser för återhämtning från cyberattacker eller katastrofer såsom elektriska stormar.

Slutord: Ett kriståligt och säkert EU som lär sig av sina misstag

Vår förmåga att klara kriser och lösa stora utvecklingsutmaningar beror inte bara på ekonomin, tekniken och ett effektivt globalt samarbete, utan också på medborgarnas erfarenheter av rättvisa och inklusion. Rättvisa samhällen med en stark erfarenhet av inre säkerhet har styrkan och motståndskraften att göra även stora strukturomvandlingar, såsom en rättvis omställning till en grön ekonomi.

Den viktigaste faktorn för att stärka EU:s resiliens i kriser är allmänhetens förtroende för att vi tar hand om varandra och stärker välståndet för alla befolkningsgrupper utan att lämna någon utanför samhället.

Upplevelsen av rättvisa och inklusion i samhället ger oss krafter att uthärda även stora yttre och inre prövningar samt stärker förtroendet för gemensamt beslutsfattande. Den stödjer även ett långsiktigt samarbete för att tillsammans bygga säkerhet och välstånd. När förtroendet försvagas och säkerhetskänslan bryts ner kan diskriminering av minoriteter, hatretorik och rasism eskalera till våldsam extremism, vilket innebär långvariga utmaningar med många verkningar på den inre säkerheten.

Majoriteten av säkerhetsutmaningarna är kopplade till EU:s beslutsfattande och politiska problem. Det politiska beslutsfattandet har inte alltid kunnat hålla jämna steg med marknads-, näringslivs- och arbetsmarknadsförändringar och har till exempel inte klarat av att reagera förutseende på försvagandet av finansieringsbasen för offentliga tjänster. När regleringen drar ut på tiden och folk högljutt kräver inbesparingar eller skattesänkningar är det bäddat för katastrof. Om inte andra aktörer kan ge egna svar på hur folket kan bekämpa socioekonomisk osäkerhet kan det resulterande mänskliga illamåendet kanaliseras till förmån för extremism. Det viktigaste sättet att förbättra den inre säkerheten och bekämpa extremnationalistiskt, rasistiskt och chauvinistiskt våld är faktiskt att i förväg ta hand både om en fungerande demokrati och om folket. För att gardera sig mot auktoritära rörelser som undergräver rättsstatsprincipen måste därför EU:s medlemsstater proaktivt stärka sina egna rättsväsendens oberoende och hållbarheten i sina politiska system.

För Finland var landets anslutning till Europeiska unionen ett verktyg för gränsöverskridande samarbete, tänkande och identitet. Särskilt unga européer har varit brett engagerade i att bygga ett nytt, tolerantare Europa, till exempel genom studerande- och praktikantutbyte, gemensamma arbetsmarknadserfarenheter samt gränsöverskridande vänskap och familjer.

Trots att Europeiska unionen erbjuder världen många lösningar och samarbeten och avancerar mot en rättvis grön strukturomställning, har det en lång erfarenhetshistoria bakom sig. Nationella generationsöverskridande krigstrauman och krigstidens nationalstatscentrerade tänkande fortsätter att forma EU-medlemsländernas politik och skapar onödig konfrontation mellan staterna. Vi kan dock övervinna dessa utmaningar, då människors säkerhet och välstånd ökar tack vare gränsöverskridande samarbete.

EU kan endast blomstra som en fredsgemenskap, annars vissnar det bort tillsammans med de europeiska välfärdsstaterna. Finland är inte en ö, och mycket i vår framtid beror på hur vi kan bygga ett bättre Europa. Kärnan av Europeiska unionen ska bestå av mänsklig värdighet, medborgarnas sociala välstånd och tryggandet av en hållbar miljö. Vårt mål är ett livskraftigt och stabilt europeiskt välfärdssamhälle, vars medborgare blickar framåt tillsammans – och ansvarsfullt även utåt.